Hopp i tonårshyllan.

Boven i mitt drama är tv'n. Om den står på i början av kvällen så är det kört. Så eftersom jag slackar efter i min läsning så har jag sjösatt projekt ingen-tv-(nästan). Än så länge går det ganska bra. Har lyckats läsa ut Jenny Jägerfelds "Här ligger jag och blöder" äntligen och det var ett mycket bra initiativ. Tack Linn! Jag håller med dig om att den var en välkomponerad blandning av Sanne Näslings "Kapitulera omedelbart eller dö"s kvickhet och nattsvarta syrlighet och en något mer realistisk tonårsangst.
Hade tänkt läsa Martin Jerns "Affektion" men 20 sidor in känner jag att det får räcka med trasiga tonåringar ett tag.
Apropå Jern. När jag var 14 fick jag en dikt publicerad på Idag-sidan i DN. Samma dag publicerades också en dikt av en Martin Jern. I sin korta presentation skrev han att han var ung, ville göra film, skriva böcker, göra skillnad, med sådan övertygelse och framtidstro att jag klippte ut det hela och satte upp det på min anslagstavla där det satt i flera år sen. Då och då gled jag med blicken över klippet och undrade om han hade fått göra allt det där som han med sådan självklarhet väntade sig av livet.
2004 hade filmen "Fjorton suger" premiär och då dök hans namn upp igen. Jag kände igen det på ett ögonblick och någonting varmt gick genom kroppen. Han fick göra sin film. Ett par år senare började jag jobba i bokhandeln och där stod den: "Så värt" av Martin Jern. Han fick skriva sin bok.
Två böcker har det blivit, flera filmer både som regissör, producent med eget bolag och manusförfattare. Jag har inte sett en enda och nu lägger jag alltså ifrån mig "Affektion" oläst så länge men den där svartvita bilden på en tonårig Martin Jern full av tillförsikt, urklippt ur en DN på ett flickrum i början av 90-talet, den kommer jag säkert alltid ha kvar. Som ett litet välbehövligt bevis på att allt är möjligt. Bara man vill och vågar.