I fredags var jag på födelsedagskalas hos min vän David (aka Monty och fotografen bakom den här bloggen) och hans fina Linda. För första gången var jag på det vinnande laget i det obligatoriska musikquizet. Det bästa med quizet är, förutom att det är världens bästa isbrytare med dem man inte känner, Davids förbehållslösa njutning när han får sjösätta det. Det lyser om honom medan han spelar sina låtar och avslöjar den ena omöjliga frågan efter den andra och hans extremt breda kunskap och passion för musik smittar av sig som färggrann konfetti. Vi åt prinsesstårta, fick reda på att ålen är ett av världens äldsta djur (men inte en dinosaurie, som jag gärna ville få det till), pratade cancer och journalistik, barn och boknörderi. Dessutom vann mitt quizlag gnuggistatueringar och ära.
Det var så länge sen jag var på fest och trots att dagen ätits upp av mördande huvudvärk så blev det en sån där kväll när man går runt alldeles varm och tycker så himla mycket om sina kompisar och aldrig vill gå hem. Så var det.
2 kommentarer:
Älskar såna där kvällar, det låter superhärligt! Kan vara värt lite huvudvärk faktiskt.
Johanna: Ja, det var en kväll jag verkligen behövde! Och lätt värd lite ont!
Skicka en kommentar