tisdag 13 september 2011

Ett hem i hjärtat.

I ett tafatt försök att inte förvirra Knappen har jag benämnt lägenheten som lägenheten under flyttperioden och begreppet hem har långsamt liksom ebbat ut till att inte riktigt vara någonstans. När vi åkt förbi huset har det varit ett skal vi har kommit till, Knappen har sprungit över de tomma golven och jag har inte haft hjärta att kalla det hem längre. Hur ska jag förklara att det hus som han ropat "Hemma!" så fort han sett inte riktigt är hemma just nu? Hur ska han kunna ta in att det där ordet som är så djupt sammanlänkat med den där platsen nu ska överföras på en helt annan plats?

Så det var inte utan ett sting i hjärtat som den här konversationen utspelade sig så fort vi kommit i bilen efter dagis:

- Åka hegeheken?
- Ja, nu ska vi åka till lägenheten.
- Inte åka hegeheken.
- Vill du inte åka till lägenheten?
- Nä.
- Vart vill du åka då?
- Åka hemma.

10 kommentarer:

Johanna sa...

Men å vad fint och sorgligt. Men han kommer ju förstå, tänk när alla era möbler och saker är upplockade på nya stället och Knappen har vant sig lite, då kommer det att vara hemma. Det kommer det såklart vara!

Sofia sa...

Johanna: Jag hoppas att det kommer. När vi flyttade i torsdags så var vi så himla snabba att plocka upp saker. Sen i fredags har vi bara en enda flyttlåda kvar i lägenheten, allt är på plats. Men det tar väl lite tid. Dessutom träffar han sin mormor jätteofta som bor jättenära huset så vi åker ju tillbaka dit gång på gång. Han är där fast bor inte där, på något vis.
Det faller nog på plats snart. Och jag är säker på att det, i vanlig ordning, känns mycket mer i mammahjärtat än i hans!

Jojjo sa...

Åh, lillskrutten! Inte lätt att förklara när de är så små.

Sofia sa...

Jojjo: Nä, det är ju inte det... Dagen efter gjorde han klart att han inte ville åka hegeheken, han ville åka huset.

Josefine sa...

"Åka hemma". Det är nåt alldeles speciellt hjärtknipande med hur barn uttrycker sig. Men det kommer att bli så bra!

Sofia sa...

Josefine: Ja, det blir det! Just nu känner jag mig bara så fisig som rycker upp honom ur allt han vetat om "hem". Ja, du vet. Men sen! Sen blir det bra!

Anonym sa...

elak mor.... redefinition av begreppet "hemma" .. huuuu...

När Knappolainen är 3, tror du att han ö.h.t kommer ihåg "lägenheten"...?

(bara det att utsätta Knappen för "lägenhet".... du anar inte hur många timmar i terapi detta kommer att rendera....)

;) hahaha...

/lb

Sofia sa...

lb: Men iallafall! (hehe).

Annika sa...

Men vad händer sedan när det plötsligt står ett främmande hus på tomten där hans hemma brukade vara? Vart tog hemma vägen? Som att vakna på en annan plats än där man gick och la sig.

Sofia sa...

Annika: Ja, det är då vi börjar med terapin!
Jag tänker att han kommer att se huset byggas under så lång period att när det väl är dags att flytta in så är han mycket mer bekant med det än den här lägenheten han bara hade sett typ 3 gånger. Fast jag kommer säkert få sammanbrott iaf. Troligtvis mycket mer än han.