Det är det här, precis just det här som är det finaste. När vi på väg hem stannar för att titta på en mask och han går ner på alla fyra för att verkligen se. Och när vi senare på kvällen ska läsa bok väljer han för första gången alldeles själv Maskboken mittemellan, pekar och säger "Mack!" och en till av världens alla pusselbitar har fallit på plats.
1 kommentar:
Det där. det är väl det närmsta man kommer meningen med livet. Heligt för tusan. Så fint!
Skicka en kommentar