Redan andra kvällen ringer Radiotjänst på dörren och vill kontrollera vårt eventuella tv-innehav. En man med gubbkeps och kula på magen som inte verkar tro mig när jag säger att vi flyttade in igår, jag måste förklara att vi jobbat som tokar för att få bort alla lådor och påsar men när han tittar genom rummet blir blicken dimmig och han suckar "Åh, en stringhylla! En sån hade jag i mitt rum när jag var liten..." och sen blir det alldeles tyst en liten stund. Så berättar han om sina barn, om den som föddes 1981 och om sladdissonen som blivit den sista. Sen säger han motvilligt hej då, klappar sig på fickorna efter godis till Knappen men det var slut just idag och så försvinner han nedför trappan medan Knappen pekar och säger "farbror".
2 kommentarer:
Hahaha. Hade radiotjänstmannen som kom godis i fickorna!? eller, det var ju slut, men hade han alltså vanligtvis godis att bjuda besvikna personer på? Roligt.
Johanna: Ja, jag vet inte om det i så fall skulle varit hans eget eller bjudgodis. Hade ju varit fint.
- Eh ja... jo... vi har ju faktiskt en tv... fan också...
- Jag vet att det svider. Här, ta en polkagris.
Haha!
Skicka en kommentar