Lyckades arbeta upp ett riktigt dåligt humör under middagslagandet. Efteråt ställer A försiktigt sin tallrik på diskbänken, säger trevande: Tack för maten, älskling?
Jag (avmätt): Tacktack...
Jag (biter ihop): Förlåt att jag är så sur och tråkig.
A (tröstande): Men älskling, det ÄR svårt att steka fiskpinnar!
Ja, ni hajar ju nivån på dagens humör.
2 kommentarer:
Hahaha, gud vad jag känner igen mig. Och ja, det ÄR faktiskt svårt, det är det. Paneringen blir ju svart direkt, fastnar i stekpannan samt lossnar från "fisken".
Man kan ju bli sur för mindre.
Johanna: Jävla skitpinnar.
Skicka en kommentar