torsdag 14 juli 2011
Oh fejjan...
När jag i tidens begynnelse skaffade mitt facebook-konto dök det upp en massa folk från Australien som hade samma efternamn som mig och ville bli kompis. Okej, sa jag till en och nu är han där i min feed, i sitt liv på andra sidan jorden. Vi har aldrig sagt ett ord till varandra, vi råkar bara heta samma. Han skämtar med sina kompisar, dricker öl och verkar ha ganska roligt. Bra det. Men varför, varför är vi friends?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Haha, märkligt! En som heter samma som jag i efternamn skrev till mig på facebook en gång, men vi addade inte varann (tror jag!). Vi är bara 27 stycken så det är klart att det var intressant med en som hette samma, men det samtalsämnet tar ju slut efter tre muinuter liksom.
Jag tycker dessutom att folk som addar en, och sen aldrig säger något till en, är jättekonstiga. Vad ville de?
Johanna: Jag ska börja sålla lite tror jag... Vad ville de, det är verkligen frågan.
Jag frågar vanligen aldrig någon.... utan svarar på förfrågningar själv... (och sållar en hel del).
Då ligger (initiativ)bollen per automatik på andra sidan planket....
Lb: Ja precis. Det var ju så det hela gick till. Ändå lyckades jag få det konstigt...
Jag har tagit bort alla personer som jag inte skulle hälsa på på stan på FB. Då behöver man inte fundera så mycket!
Kram Helena
Helena: Bra där! Nu ska jag börja sålla!
Skicka en kommentar