Något helt helt annat.

Jag hade tänkt skriva lite om min eviga dröm om den perfekta stickade tröjan. Den som är shavig men snygg, välanvänd och hemmagjord, samtidigt på gränsen till high fashion knit fast på det där romanstisk-komedi-på-landsbygden-sättet. Den som liksom charmigt trillar över byxkanten, har rum för alla indragna händer i ärmarna, ursäktar några sommarblåmärken och ger en ljum julikväll med boken under filten det där extra lilla lystret, som om det samtidigt stod en nybakt pecanpaj och svalnade i köksfönstret. Vilket det ju aldrig någonsin gjort här.
Ja, ni förstår; den där stickade tröjan som inte finns. Varje sensommar/höst föds den här drömmen på nytt, med oanad styrka ska ni veta, och i år kom den tidigt. Men! 2011 är tydligen mitt år för plötsligt fanns den bara där, under en lunchrasts sista skälvande minuter, medan jag stod och klippte med ögonen som ett förvånat rådjur. Och visst ligger det långt långt upp på ytan och är av försvinnande liten betydelse i det stora hela men så är det för mig ibland. Att hitta ett plagg, att köpa en fin tröja eller en klänning eller ett billigt smycke kan göra min dag i en vecka.

(och få mig att stå på altanen framför en kameran och lite nonchalant och helt random pilla på en plåster på benet)