Den godtrogna.

Min mamma är den supportande typen. Hon har köpt demos av alla band mina kompisar haft genom alla tider, finns det någon som tryckt upp en egen liten bok och säljer ur garderoben så är hon den första att köpa. Hon har alltid haft kompispris för att göra bokföringen för allehanda små enskilda firmor vänner och bekanta haft. Och det är världens finaste egenskap.

Utan att komplimera mig själv för mycket så har jag ärvt den där lusten att supporta lite om jag kan. På gott och ont visar det sig. Via Burdastyle.com, det där himla bra sy-communityt jag är med i, hittade jag en tjej i Amerikat som för att betala sin skolgång syr lite på beställning. Efter att hon lagt upp ett helt sjukt fint linne där så beställde jag ett. Det var inte h&m-priser direkt men efter att själv ha stickat och sålt raggsockor så vet jag att även den magraste timpenning lätt blir för dyr om man ser till handarbetets riktiga värde.
Dessutom var ju transaktionen privat och inte via faktura vilket betydde en ren överföring av pengar och ett visst mått av förtroende från båda parter.

När jag söker i min inkorg hittar jag 51 mail fram och tillbaka mellan oss angående det här linnet. Det är storlekar hit och betalning för arbetet dit och portot hit och förseningar, ursäkter och tjat dit, varav det allra första skickades i april. I förra veckan mailade jag och sa att jag börjar få en ganska otrevlig känsla av att det där linnet aldrig kommer att dyka upp. Fick snabbt ett svar om att det just läggs på lådan, dessvärre inte alldeles färdigställt och så ännu en evighetslång bortförklaring om varför. Jag lyckades få en något snål kompensation för det. Hur snål skulle det visa sig när paketet dök upp idag.

Jag vill tro gott om folk, jag vill tro att de har lite förnuft och känsla för vad de tar betalt för. Och hur trevlig denna damen än har varit under de här 3 månaderna av evigt mailande så kan jag inte för mitt liv förstå hur hon har värdesatt sitt arbete. Det är snett och vint, oavslutat med råa kanter, shavigt skarvat och av strykning missfärgat tyg. Sömmarna är ojämna och fula av för hård trådspänning i maskinen, det hela är slarvigt, ihopslängt och ofärdigt på ett sätt som skulle göra mig generad om jag gjort det själv.

Men vad kan jag göra? Jag får bita i det sura äpplet eftersom jag villigt, för att inte säga entusiastiskt köpt en gris i en säck. Och förmodligen har jag varit både naiv och dum men ändå. Nu sitter jag här med ett mer eller mindre oanvändbart plagg och vet ni vad? Hellre det än att gå genom livet misstänksam och på min vakt.