tisdag 7 juni 2011

Fotbollsresans offer

För en tid sen skrev Walleriana om att hon bidragit till några ungars skolresa med att köpa ett fång tulpaner som vid leverans visade sig vara minst sagt en besvikelse.
Bara några dagar innan hade grannens son knackat på vår dörr och sålt in schampo och balsam till förmån för fotbollslagets resa till... söderut. Kan ha haft något med Zlatan att göra, minns inte, behjärtansvärd var han iallafall där han stod med sin lugg och sina hundvalpsögon och fotbollsdrömmar. Klart vi ska skicka laget till utlandet tänkte jag, perfekt också eftersom jag till mitt stora förtret i veckor glömt passera schampohyllan på ica. Lite visste jag att detta mjuka hjärta skulle bli slutet för min hårbotten. 2 stora 1-liters pumpflaskor anlände kvällen efteråt, med fotbollsklubbens logga och allt på så att jag i duschen sen verkligen skulle påminnas om det där ivriga gängets tacksamma fysträning under palmerna.
Och jag hoppas verkligen att de kommer iväg och att de har det sjukt jäkla otroligt bra där nere för gudarna ska veta att det är på min arma skalps bekostnad det där flygplanet lyfter. I veckor har min hårbotten nu varit på intensiv rehab efter den syrabehandling som låg bakom de där hundvalpsögonen. Aldrig, inte ens under mina värsta eksemperioder, har någon del av min hud mått så dåligt så länge. Jag pratade med min frisör om det som sa att ja, de köper en formula som du lika gärna skulle kunna skura toan med.
Så, till framtida skramlande barn. Kom gärna och skaka en bössa under näsan på mig, då ska jag skicka dig till Hawaii om det är dit du vill. Men idkar du försäljning kommer du att få stå där utanför fönstret och undra varför tv'n är på och maten står rykande på bordet trots att det till synes inte är någon hemma. Och de där tre kalufserna du skymtar bakom soffan, det är Knappens dockor, inte vi.

7 kommentarer:

Johanna sa...

Men fy så hemskt! Ovärt när allt du gjort var att vara snäll, liksom. Hoppas hårbotten repar sig snart.

Sofia sa...

Johanna: Sjukt ovärt! Men långsamt är vi på väg tillbaka, håret och jag. Tack och lov.

Anonym sa...

Hahahaha.....

Vänta Du bara när Knappolainen gjort entré i valfri lagsport, eller bara i skolans värld...

Många är de Salamikorvar, cocosbollar, vissna tulpaner, lotter, stearinljus... och annat som ätteläggen förväntas kränga för att delfinansiera skolresa, lagresa eller lägerverksamhet...

Bor man inte i barnfri miljö, så blir det sociala trycket att köpa både grannens Salami (eftersom din "egen" går dit i samma ärende) och din egens 100 stycken stearinljus (eftersom marknaden lokalt mättas snabbt av 25 elever/idrottare med valpögon) stort...

Tips: Ordna med förrådsutymme o/e större kyl för framtida bruk.

/lb

Mathilda sa...

Hahahahha
De började hemskt, jag vill ge dig tröst för din ömma hårbotten men avslutar du de hela med att få mig att skratta! Hihi

Sofia sa...

Lb: Suck. Jo, vårt eget samlande kommer tillbaka i färskt minne. Fisk. Fisk?! Jo, tack. Det slutade med att vi iallafall inte kunde enas om vart vi skulle åka så vi fick 400 spänn i var sitt kuvert när vi slutade 9an. Så mycket för den där rökta laxen...

Mathilda: Fint det! :)

Lisa sa...

Tycker synd om skalpen, men vill samtidigt gärna säga "jag sa ju det"...

Sofia sa...

Lisa: Om grannungen nästa gång kan tänka sig att ta emot en donation utan att lämna några varor här så bidrar jag gärna. Till och med ett gäng deppiga tulpaner kan jag tänka mig. Bara jag slipper fysiska konsekvenser. Så jag vet inte riktigt vad man ska lära sig av den här historien, haha!