onsdag 27 april 2011

Livslektion

Igår kväll träffades vi vänner till Peder som gick bort i en bilolycka november. Vi slöt upp på en restaurang på söder, åt, mindes, skrattade, var nära och saknade. Jag hoppas att vi kan fortsätta mötas så, i hans anda.
Efter middagen pratade jag med en av Peders äldsta vänner Elias en stund. Han hade nyligen sagt upp sig från sitt jobb på credigt bokförlag, lagt det frilansande fotograferandet på hyllan ett tag och börjat jobba som kock på ett dagis. Och han mådde bättre än han gjort på länge. Det var så stiligt allting innan, med fräsigt jobb och vind i håret och konstanta deadlines som radade upp sig efter varandra som förlossningsvärkar.
Men nu var han äntligen lugn, sa han. Att laga mat till barn och göra fint på deras bord med nyplockade vårblommor. Vad kunde vara viktigare än det?
Jag har tänkt så himla mycket på det där nu. Jag har karriär/livskris med jämna mellanrum, får ont i magen av den där universitetsexamen som jag aldrig fått/varit intresserad av/ens försökt mig på. Får för mig att åren går, rynkorna hopar sig, att jag inte kan någonting och om jag inte lägger på ett kol vaknar jag en dag och inser att tåget gått.
Nästa gång jag tappar bort mig på det där viset ska jag tänka på Elias som lyckligt lagar mat till hungriga och lektrötta dagisbarn och på det min bästa kompis E sa på Peders minnesstund: Peder lärde oss något viktigt genom det sätt han levde. Att alltid, alltid välja kärlek över rädsla.

11 kommentarer:

CINDERALLEY sa...

Sa himla fint!

Mathilda sa...

Sofia. Tack. Jag behöver höra sånt där. Påminna vad som är viktigt. Så tack.

Jonna sa...

Jag jobbar som kock på en förskola, och det är ett så jäkla bra jobb. Synd bara att jag inte kom på det innan jag lånade tvåhundratusen av CSN, i hopp om att "bli något".

Hanna sa...

åh. kära. jag önskar oss alla lite mindre högskoleangst. att känna att man är på rätt plats, så det ger gensvar i hjärtat. det är där vi ska fokusera.

Sofia sa...

Cinderalley: Mm :)

Mathilda: Man behöver det ibland. Jag med. Ganska ofta, faktiskt. Kram.

Jonna: "Bli något". Vilken jävla ångest. Låter helt sjukt fint att du trivs så bra!

Stiffy: Ja! Och så kommer man på hur störd man är som slösar bort så mycket tid på att ångesta och bara: nä, nu lägger jag av och börjar ta det lugnt och må bra istället.
Brukar funka kanske... 2 månader? Sen är man där igen. Tröött är vad jag blir.
Så nu ska vi sluta med det och bara må istället! Okej?

K sa...

Peder. Han verkar ha varit grym. En Peder ska man känna, eller ha känt.

Sofia sa...

Kevin: Det var han. Gränslös och orädd på gott och ont. Men en skatt att känna.

F.ö har jag precis suttit och läst din gamla Barba-blogg. Skriver sjukt bra, mr.

Kulturkoftan sa...

Fin text! Viktig. Jag känner likadant, nästan jämt. Kramar!

Sofia sa...

Koftan: Påminna sig, påminna sig. Måste göra ofta. Kram.

emster sa...

vad befriande!

Sofia sa...

Ja! Alltid så!