Idag satt vi i bilen med två kompisar och diskuterade otrohetsreklamen. Vi var tre som förfasade oss medans A tog den kontroversiellare ståndpunkten och utbrast "Men vadå, det är ju en intressant affärsidé. Folk är ju otrogna ändå!" och sa vidare att det kanske inte behövde liggas, det kanske kunde räcka med lite mailflirt och så, sånt "gör ju folk".
- Inte du, sa jag för säkerhets skull.
Det var strax efter att jag tagit upp ämnet och A pekat på mig och sagt: "Men ja! Jag var inne på den siten idag!" varpå jag svarade "Jag med!".
Så mycket för det hemlighetsmakeriet: vi är uppenbarligen inte målgrupp.
Man undrar ju hur deras besöksstatistik sett ut den senaste veckan.
Reklamkampanjen på stan är så omfattande att den snarare liknar en belägring.
Stört är det iallafall.
Nu ska jag gå och lägga mig och drömma om en värld där Victoria Milan inte finns.
2 kommentarer:
Det är väl tidens tecken...? Det gökas i TV, ungar tror att "kändis" (från C till Ö-kändis) är ett yrke, KK-fenomenet, "nästan-ihop,men inte"-företeelsen osv... Alla är så räddhågade att "comittment" varken känslomässigt eller moraliskt inte existerar längre osv?
Jag vill inte (ny-)moralisera, folk får leva ut sin ångest - eller sexualitet- med skalbaggar om de så vill. (obs - metafor)
Men är det av godo?? Respekt, hänsyn, ansvarstagande, åtagande,tillit... är avklingande förhållningssätt? Degenerering av västerlandet - Rom nästa?
Jag gör möjligen en enklare reflektion: - livet i sig är tillräckligt komplicerat, varför medvetet komplicera det ytterligare...?
Jag-vill-bonka-med-någon-annan-siterna, är en sjuk företeelse. Även om nu "alla gör det ändå". (vilken är en synnerlig överdrift, tror jag)
Håller med till fullo!
Skicka en kommentar