Jag har blivit ett tyg-monster med ha-begär utöver vettig sans. Ska ha bara. Mera. Vill ha massor så att det finns hemma närhelst andan faller på. Som den ju gör nuförtiden. Mest jämt.
Så vi åkte till Myrorna. Nu ska det bli klänning av gammal gardin. Sån där grov gardinväv så att det verkligen ser ut som en gammal gardin gone klänning.
Fyndade lampskärm också. Svempa, sliten 50plussare med tusen kilo muskler och tatueringar, som stod i kassan var tvungen att dra vårhattsskämtet flera gånger.
Till dig, Svempa:
1 kommentar:
Det slog mig just... varför har de inlägg som handla om tyger eller egen kreativitet fler kommentarer ( i antal), än de som är filosofiska, litterära eller vardagsbeskrivande..?
Är de förstnämnda en större common factor? Är de sistnämnda egentligen retoriska? Är det kvinnligt - manligt, som slår igenom?
Fast nu.... har jag kanske skapat intellektuell ångest hos läsarna, i sådan grad, att kommentatorsfälten kommer uppvisa eruptioner i vishet eller vitsiga förnumstigheter alternativt att ingen vågar kommentera snygga tyger längre? Det vore ju synd.
Fö övrigt har Svempa rätt. Luftig vårhatt är ett måste 2011, för att ligga rätt modemässigt.
Skicka en kommentar