Mer om hjärtemusiken

Jag satt på golvet vid cd-spelaren, bytte skiva efter skiva för att ha händerna i rörelse. Han satt i soffan och var alldeles ny, såg sig omkring, pillade på böckerna i hyllan, svepte med blicken över tavlorna. Jag försökte att inte iaktta för mycket, rädd att han inte skulle tycka om vad han såg och att jag skulle se det fast han log.
Jag ville så himla gärna att han skulle dra upp benen i soffan, att han bara skulle göra det, som om ingenting.
Så jag satt på golvet vid cd-spelaren och bytte skivor. Förstod att han förstod varför. Sen spelade jag den här låten, en av mina favoriter då och jag tänkte att nu känns det bra, den här låten är så jävla bra, nu kan det bara bli bra.



Och det blev bra, alltihop. På natten följde jag honom ut på gatan och vi satt på en trottoarkant och sa hej då i en timme, som tonåringar. Innan han rundat hörnet vid 7eleven pep telefonen av god natt-sms.

Några dagar senare, när han äntligen dragit upp de där långa smala benen bland soffkuddarna spelade jag den här låten igen. "Vad är det här?" frågade han försiktigt men med ett aldrig så litet uns av skepsis i rösten. Ett litet uns som jag med min nyförälskat överkänsliga radar naturligtvis plockade upp. Jag frågade om han inte gillade det, försökte låta oberörd men var ängslig som om hela kvällen stod på spel.
Hans svar hade tillräckligt många överslätande ehm och alltså i sin första sats för undanröja alla tvivel.
Och jag kände mig så dum. Jag hade spelat den där låten och allting hade liksom trillat på plats just då för den här låten är så jävla bra, nu kan det bara bli bra och han kände det också, han bara måste göra det. Här är ju liksom en bro över till mig, vi kan dansa lite, kom över baby.

Men där satt han med fötterna mot parketten och funderade över var det där chill out flummet egentligen kom ifrån och det var ju inte särskilt bra heller; lyssnar hon på sånt här, tänk om hon klär av sig och har ett Ohm-tecken tatuerat i svanken och Indien-längtan, då går jag hem, luktar det inte lite nag champa-rökelse här?

Om det var så tankarna gick hos honom förtäljer inte historien. Det gick bra ändå, det där trottoarhänget betalade sig. Det blev kärlek, stuga, barn, volvo. Och ett musikminne som sent ska glömmas.

Peace and love, som man säger.