Ehm... Jag går in på svt play för att kolla om det fanns något att se. Utan att veta vad det var alls klickade jag på Kspecial och nu sitter jag här, en timme senare, helt knockad.
Se dokumentären "Into eternity" om bygget av Onkalo, finlands radioaktiva avfalls slutförvaring. Rent estetiskt kan det vara den snyggaste dokumentära film jag någonsin sett. Drömsk, steril, dammig, kolsvart, surrealistisk, melodramatisk och helt overklig. Forskare och experter som på sagolik (faktiskt) bruten engelska diskuterar en framtida istid som något de är tvungna att ta med i beräkningen. Hur kommunicerar man till en mänsklighet 10 000 år från nu att inte ta sig ner i berget, att inte försöka, att det är förenat med livsfara för alla levande organismer? Det är nu vi måste rista våra egna runor. Bokstavligt talat.
Ta er en timme och se den. Slår all sci fi någonsin.
3 kommentarer:
Är inte tillräckligt mentalt stabil, eller mogen(?), för att kunna ta in apocalyptiska budskap. Mår illa, blir nervös, stör nattsömnen hårt. Lever i min bubbla av rosenskimmer, nöjd över tillvarons bekymmerslöshet. Tveksam etik, hyckleri och naiv världsfrånvändhet? Javisst!
Det ger mig också ångest. Blir nervös. Sover uselt. Hur man än gör har man byxan bak?
Jag kollade också på den här dokumentären och den var fantastiskt skrämmande, ytterst obehaglig och fascinerande på samma gång.
Anonym: Låter ijuförsig ganska hälsosamt. Jag kan snarare frossa i tanken under en väldigt intensiv stund, bli engegerad och rörd/upprörd för att sen helt förtränga/glömma bort känslan och börja tänka på fiskpinnar och tvättmedel igen.
Liv: Verkligen fascinerande! Både i handling och utförande! Förförisk på något paradoxalt vis.
Skicka en kommentar