"Everyday matters" av Danny Gregory

Igår var vi på 4-årskalas hemma hos Kråkan. Hon har också en A vars engegemang och kunskapstörst inför fotograferandets tekniker jag både beundrar och avundas. Han har också en god näsa för bra litteratur och slängde på mig den här boken:

Idag på lunchen började jag bläddra i den. Danny Gregory levde i New York med en karriärsklättrande fru och två barn, hade ett flashigt AD-jobb och, vad verkade vara, den hårt arbetande hipsterns fläkt i håret, när hans fru en dag trillade framför tunnelbanan, blev överkörd av tre vagnar, fick sin ryggrad pulvriserad och förpassades förlamad till ett liv i rullstol. Dannys hela värld rasade på ända och även om hans fru snart verkade finna sig i sin nya situation och började försöka bygga ett nytt liv efter nya förutsättningar så upplevde Danny att hans liv fortfarande låg i osorterade spillror runt fötterna.
Han börjar teckna. Vardagligheter, sådant han ser, människor och saker, sådant som annars går obemärkt förbi; en konservburk, en leksak, en sovande hund, en ögonfranstång. Och långsamt börjar det liv han har som finns där bakom kaoset med alla sina älskade, välbekanta ögonblick och fragment göra sig synliga igen. Spillrorna får tillbaka sina former och flyter sakta ihop igen till samma gamla och alldeles nya.
Kråkans A berättade att det här sättet att teckna sin vardag i princip vuxit till en rörelse. Det finns böcker och uppgifter att få tag på, övningar på hur man kommer igång, tips och hjälpmedel. Och böcker med publicerade vardagstecknare (tex James Jean som jag länkat till förr).
Jag fick låna boken av honom men efter att ha nästan-grinat över min lunchtallrik på bistron gick jag raka vägen tillbaka till jobbet och beställde en egen.
Gör det du med. Det är så bra. Så vackert.