Knappen har haft kräksjuka. Vi har varit förskonade tills nu.
Ända sedan jag blev gravid har jag funderat på det här. När man har barn så kommer de förr eller senare att kräkas överallt.
Under perioder har jag varit näst intill paniskt rädd för vinterkräksjukan. Tvättat och gnuggat händerna tills de varit nästan gråvitt torra och självsprickor svidit på knogarna. Någon vinter när vi fortfarande bodde i stan funderade jag på hur jag skulle lägga upp dagarna så att jag skulle behöva gå ut så absolut lite som möjligt.
Det där har lagt sig lite, förmodligen i samband med att handspriten gjorde entré i mitt liv.
Och nu har han kräkts, barnet. Till höger och vänster. Hängt som en säck potatis över våra axlar, hålögd och trött, så trött. Vätsekersättningen har flödat, klädbytena avlöst varandra, handdukar knappt landat i sängen förrän de lagts i tvättkorgen.
Och det gick alldeles utmärkt. Lilla lilla gubben. Kräks på du, lilla skrutt, vi är här.
Nu är det över. Ikväll tvättar vi. Och imorgon. Och säkert i övermorgon också.
8 kommentarer:
Förra året hade vi det tre gånger. Jag väljer alla barnsjukdomar och döden framför vinterkräk.
Hur undgick ni själva att bli smittade?
A känner sig inte helt kry så jag vet inte hur väl vi lyckats än men jag försöker att vara så noga jag kan med att diska, tvätta, sprita och torka av.
Vi får väl se... Ta i trä.
Värst var när täckena blev nerkräkta, som ersattes av filtar som blev nerkräkta, hår som det blev kräk i och man fick duscha de stackarna mitt i natten för att bli av med eländet. Nu är de lågstadiebarn och peppar-peppar; ingen maginfluensa på länge.
Konstigt nog klarade jag mig alltid. Bytte maniskt handdukar på toalett och i kök, bytte tandborstar, tvättade toan med klorin och så den kära handspriten som fick huden att kännas som grovt sandpapper.
Jag fick förra vintern höra av min läkare att jag, med största sannolikhet, är immun mot kräksjukan. Jag skulle kunna bo i ett litet utrymme med tio kräksjuka, utan att få nån som helst biverkning av det.
Det tackar man för!
Vinterkräk är det absolut värsta jag varit med om. Eller ja, i spyväg i alla fall. Inte kul!
Hmmmmm.... ni har lite udda "samtalsämnen" understundom...
;)
Herrejävlar. jag är totalt livrädd för den där vinterkräken. jag tror på riktigt att jag ska dö varje gång. att få det samtidigt som sitt barn har inte hänt än. Min äldsta (S) har aldrig haft magsjuka ens. Vi var på ett barndop förra året med 35 gäster. ALLA utom S blev sjuka som as. det är som en superhjälteförmåga.
mikebike: Fy fa-an. Jag har också varit förskonad. S'et kanske är en av dem (1/4 av alla, vad jag hört) som är immun. Lyckans ost :)
Skicka en kommentar