Att läsa Tove Jansson är för mig att landa. Att lägga sig rakt ner i en stor varm mammafamn.
Om inte detta är det finaste som skrivits så vet jag inte vad.
"En tidig morgon i Mumindalen vaknade Snusmumriken i sitt tält och kände att det var höst och uppbrott i luften.
Ett uppbrott kommer som ett språng! Med ens är allting förändrat och den som ska resa är rädd om varenda minut, han drar upp tältpinnarna och släcker glöden snabbt, innan han blir hindrad och utfrågad, han springer medan han kränger ryggsäcken på sig och är äntligen på väg, plötsligt lugn som ett vandrande träd med varje blad i fullständig vila. Tältplatsen är en tom rektangel av vitnat gräs. Och senare på morgonen vaknar vännerna och säger: Han har gett sig av, det blir höst.
//
Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man förvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar över väggarna och letar efter en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet.
Det finns de som stannar och de som ger sig av, så har det alltid varit. Var och en får välja själv, men han måste välja medan det är tid och aldrig någonsin ge efter."
ur "Sent i november".
7 kommentarer:
Underbart, underbart. Jag har använt den här biten i andakt; ren och pur livspoesi.
Jag kan tänka mig att det passar väldigt fint i andakt. Jag älskar Tove.
ja det var underbart. har konstigt nog aldrig läst henne. vilken tycker du man ska börja med? har typ alla hemma men har aldrig kommit dit bara.
Man kan börja nästan vart som helst. Om du har "Det osynliga barnet" så är det ju lite av varje. Jag tycker så mycket om "Sent i november" för att man får lära känna en massa andra än bara Muminfamiljen. Och så är "Pappan och havet" helt underbar men beskriver nästan mer ett tillstånd än en händelse så det är en sån bok som liksom kommer ikapp en i efterhand.
Ta den som känns bra när du håller i den :)
okej. finaste tipsen! tack söta. ska börja imorgon.
Idag använde jag dina fina ord om Tove och lyckades sälja in Tove till en kund som köpte till sig själv, sitt barn och till en vän.
Kanske borde läsa tove själv..
I så fall - vad?
Sammi: Att läsa Tove borde vara obligatoriskt för människor. I livet bör man få mat, vatten, kärlek, sina vaccinationer och Tove Jansson. (måste skriva hyllpratare i morgon! varför har jag inte gjort det tidigare?!) Som jag sa till Linda här ovanför, man kan börja lite var stans. "Sent i november" tex eller "Trollvinter". Den enda som man kan vänta med (tycker jag) är "Muminpappans memoarer", den har inte riktigt samma nerv som de andra. I övrigt: knock yourself out.
Skicka en kommentar