Med fötterna på jorden

Bröllop igår. Brudparet var så fina, prästen var rolig och lite knäpp, maten var god och tårtan bestod av hundra små vita prinsessbakelser. Men det finaste ögonblicket var under middagen då jag kikar mot honnörsbordet och det glittrande festfolket som höjer sina glas och låter korkskruvslockarna dansa över axlarna och plötsligt upptäcker att på golvet bakom brudgummen, prydligt lutade mot väggen, står ett par vita converse.
Det var en så fin bild. Där stod dem; tryggheten, vardagen och den alldeles vanliga morgontrötta verkligheten. Och bara väntade bakom smoking och sidensläp, ditställda av någon som kanske skulle komma att vilja dra på sig lite hemtam, välbekant vanlighet.
Eller så var det bara skoskav. Vad vet jag.
Fint var det iallafall.