Jorå, det ska han.
Läser sen A.M.O's råd i kommentarsfältet och tänker; det där måste jag komma ihåg, det låter vettigt.
Jorå, det kommer jag säkert göra. Eller hur.
söndag 13 juni 2010
Veckans inlägg, kommentar och fundering
Läser Popmorsas inlägg om hennes fight med Hanna och försöker föreställa mig Knappen som sur 3-åring. Jag tvivlar inte en sekund på att vi kommer stångas och bli tokiga på varandra då och då. Det måste ju bli så. Och ändå. Den där lilla killen som precis kommit över sin skräck för handdammsugaren och som nu ålar runt och kör den fram och tillbaka över golvet. Inte ska väl han? Bli arg på mig?
Jorå, det ska han.
Läser sen A.M.O's råd i kommentarsfältet och tänker; det där måste jag komma ihåg, det låter vettigt.
Jorå, det kommer jag säkert göra. Eller hur.
Jorå, det ska han.
Läser sen A.M.O's råd i kommentarsfältet och tänker; det där måste jag komma ihåg, det låter vettigt.
Jorå, det kommer jag säkert göra. Eller hur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
haha ja det kan verkligen vara en pärs. när s:et var i trotsåldern... jag tror att våra hjärnor nästan smälte ner ibland. men sen i efterhand så tänker jag "ja men det var väl inte så farligt". men det VAR det! men man fixar ju det också.
Det är väl det som är hemligheten; att i efterhand inte komma ihåg riktigt hur jävligt det var. Som förlossning eller sovträning eller tonår. A brukar påminna om just det när det kör ihop sig. Men gud, bara det att han ska bli ännu större känns helt bananas att tänka på!
Skicka en kommentar