Jag började lyssna på regnet klockan 5 imorse. Jag vaknade och somnade igen och regnet rasslade genom träden och porlade i tunnan utan slut. Nu, timmar senare, står fönstret på glänt och regnet låter som vind, eller kanske tvärtom. Gräsmattan är djupt och glänsande grön, utanför grinden samlas vattnet i stora pölar under bilen, den kvarglömda barnvagnen är dyngsur, i skottkärran stiger långsamt en sjö från botten. Jag tänder lampor i köket när jag rör mig där inne, Knappen väntar i sin stol och tittar på när det forsar ur stuprännan.
Det fina med regn är hur det förminskar världen.
Det säger: stanna inne du, det regnar runt husknuten också.
4 kommentarer:
du får regnet att låta fint du. :) jag gillar också regn ibland. som igårkväll. men idag hade jag gärna tagit en portion sol.
jag med... gårdagens regn i all ära, men idag; värme/sol-längtan. (A säger att nästa torsdag ska bli JÄTTEfin. Heja klimatet.)
Regn kan vara som ett milt balsam för själen. Speciellt på sommaren. När man låtit solen kyssa ens hud timme efter timme, baden varit kalla, men uppfriskande, jordgubbarna söta och likt små isbitar, smälter de i munnens inre värme. Grillen och det kylskåpskalla vinet. Krocket, strandspel och umgänge i en härlig blandning. Så kommer regnet. Som stoppar upp allt aktivitet. Som begränsar ens överflöd. Vi erbjuds vila och inre samvaro. Plötsligt kan man sitta och spela sällskapsspel, baka ett bröd, pilla lite på varandra, samtala och regnet får då gärna strila ner i sin egen ymnighet, så länge den ger mig tillfällig ro.
/Poppy
Poppy: Åh va skönt det låter. Landet, sommaren, ledighet och tid. Att "pilla lite på varandra" med strilande regn utanför. Det finaste av det bästa :)
Skicka en kommentar