Under A's första pappalediga vecka drar sig Knappen upp från sittande till stående för första gången. Han står och står tills benen börjar darra under honom. Samma dag kryper han upp på alla fyra på golvet, viker benen inunder sig och sätter sig på rumpan. Vi tjoar och klappar händerna. Han skrattar med sina halvmånar till ögon.
Jag går på fest för personalen i det köpkvarter jag jobbar. Äter buffé med chefen och pratar barn och litteratur med kollegorna. Klockan 11 när jag åker hem är det fortfarande ljust.
Nästa vecka jobbar jag min första dag.
Plötsligt har nästan ett år gått. Det gick fort, så fort. En liten kom till, en stor lämnade.
Nu fortsätter vi och ändå, på något vis, börjar vi om.
Det kommer bli bra. Det ligger i luften.
3 kommentarer:
...det är livet som pågår medans vi är upptagna med annat..!!??
Det är klart det blir bra när man är med och närvarande. Titta på Knappen han kämpar och det går framåt! Hurraa..hurraa...heja...heja..
Lycka till. Kram P.
och nu ska jag iväg på ett halvårs föräldraledighet. Ska bli fantastiskt. Efter lång ledighet blir det nog kul att komma tillbaka.
Anonym: Han är en riktig hjälte! Mummun pikku poika :)
Mikebike: Åh va mysigt! Det kommer bli det bästa! Och spännande nystart efteråt, det är jag säker på. Min är det iallafall, så nyfiken på vad som ska bli!
Skicka en kommentar