tisdag 4 maj 2010

Igår kväll:

Köper Avatar och laddar för hemmabiogos. Väntar på att få återuppleva. En timme in i filmen:
A: Vill du veta något jobbigt?
Jag: Vadå?
A: ...det är ganska dåligt.
Jag: ...a, jag vet.

Sen enas vi om att mysigtfaktorn trots allt är hög, även om skådespelerier är stolpigt och onaturligt för att inte säga i vissa fall rent dåligt (läs: Sigourney Weaver).
En stund senare somnar jag och A sitter med datorn i knät.
Hur var det nu, det där med att grina halva filmen?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ahhhh.. en befrielse!

Hade nog inte "vågat" uttala mig tidigare, givet snyftstories och rörande tårar på kind i de interna recensionerna....

.... men såg Avatar i helgen första gången. Min reaktion var "och?" Givet omgivningens initiala reaktioner, var mina förväntningar uppenbart uppskruvade?

Det är inte särskilt bra, eftersom det bl.a. är samma soppa på gammal spik. Beklagligen är filmen som 90% av alla amerikanska filmer... HELT förutsägbar efter 8,62 minuter in i filmen. Engagemanget var o, den här "kliva-in-och-ut" ur blåa nissar-grejen är bara ett dramaturgiskt (well..nåja..)grepp för att på något sätt "förnya" genren av "Ville rättrådig på nya äventyr", det Amerikanska hjälte-eposet som vi sett 100 gånger förut med andra kulisser/dataprogram, där MORALEN och HJÄRTAT vinner över ondskan.

Men detta är väl det "närmaste" samhällskritik en amerikan vågar sig....och kan samtidigt tjäna multum på kuppen...

Avatar - sorry, men 10 minuter efter filmens slut lämnar den inga spår överhuvudtaget... men jag såg den inte med fåniga 3D-brillor, så jag kanske missade några undertexter, några dimensioner..?

Hade Du frågat mig i Lördags: ... "det är ganska dåligt"...
/lb

Lisa sa...

Tack, tack! Har inte sett filmen för att jag har haft på känn att det skulle vara just... ja, ointressant. Nu slipper jag fundera mer på det!

Kevin sa...

Ah, jag och en vän kom överens om att den ska man inte se om. Möjligtvis på bio, i 3D, men egentligen inte. Man ska nog faktiskt bara låta bli.

Den där första upplevelsen var verkligen magisk, och jag är rädd för att det ska förstöras av ytterligare noteringar av detaljer och en sjuhelsikes massa analysering.

Så jag själv låter det vara den första och enda gången.

Den där magiska.

Sofia sa...

Lb: Ja, själva storyn har vi ju sett förr, vilket jag också tog upp i det första lyriska inlägget, men om du inte såg den i 3D, då försvinner ju allt det som faktiskt VAR magiskt, som Kevin här ovan beskriver. De fåniga brillorna gjorde tyvärr hela skillnaden.

Lisa: Ja, ska du se den så är det för 3D-grejen. Men då kan du lika gärna gå på Alice i underlandet, den är säkert cool och garanterat bättre ur ett manus-perspektiv.

Kevin: Du gör helt rätt. Håll fast i den enda magiska gången.