onsdag 26 maj 2010

Andningshålet

För nio månader sen la jag upp den här låten här. Knappen hade kommit, vi ammade jämt; låg i sängen och såg sensommaren genom fönstret, kände på och lärde känna varandra. Han gled in och ut ur sömn och jag läste böcker som växte till små högar på nattduksbordet.

När bubblan löst upp sig lite och vi sträckte oss efter världen utanför igen lyssnade jag mycket på den här. Den lyfter och andas som ett vidöppet fönster. Jag kommer tillbaka till den nu, om och om igen. Tänker på kärlek och närhet och ljus. På att andas lätt och att våga leka, trots sorg.

Stumbling over what to say
Well, anyway, it's looking like a beautiful day

So throw those curtains wide
One day like this a year'd see me right

4 kommentarer:

Miss Muffin sa...

Alltså. Du skriver hjärtskärande vackert. Tack för att man får ta del av det!

Sofia sa...

Tack :)
A har flera gånger de senaste dagarna när han läst bloggen, sagt att jag verkar ha en så fin skara läsare som lämnar så varma och omtänksamma kommentarer. Och precis så är det; det är jag som ska tacka!

Samantha sa...

Just det... Du/ni va väl inne mycket på stråkmusik där ett tag...
Stråkar är nog fan det finaste som finns i musikväg Och saxofon...

Lyssnar nu på musiken medans jag skriver detta. Var har Elbow varit i hela mitt liv? Varför har ingen berättat för mig om dessa?
Jag får nästan panik när jag tänker på hur mycket musik jag kommer missa under min livstid.

Sofia sa...

Sammi: Elbow, ja. Ungefär så kände jag också första gången A introducerade mig för dem.