-Titta, nu regnar det aska! utropar jag från köksfönstret.
-Näe, säger A och tror inte alls på vad jag säger.
Och det ska han ju inte göra heller för när jag går ut och kollar så är det ju bara helt vanlig jävla snö.
Ville så gärna att det skulle vara aska. En gång, när jag bodde i stan regnade det sand från Sahara. Det är faktiskt sant. Dagen innan pratade de om det på tv och på morgonen såg alla bilar ut som om de stått under ett skitigt sprinklersystem.
Så det där med aska hade ju liksom kompletterat de här distans-naturupplevelserna jag försöker samla på. Eftersom jag aldrig skulle komma mig för att hajka där där de här grejerna finns i verkligheten. Då skulle man ju behöva åka härifrån. Och det vill jag ju inte.
4 kommentarer:
Det snö-regnade här i måndags faktiskt, och jag satt vid fönstret en stund och hoppades att det var aska. Det hade nog varit något att fota.
Mer aska åt folket, höll jag på att utropa nu. Men det menar jag ju inte.
Det hade vart något, dock, det hade det :)
Jag kommer ihåg Sahara-sanden. Man kunde knappt se ut från våra fönster för det var så mycket sand.
Det var kul, annorlunda.
Men snön däremot, inte så kul längre. Men jag sa ju det när du var inne häromdan, det skulle snöa. Ni vägrade tro mig.
Nej, Sammi, vi trodde dig inte och se vilket straff som kom uppå oss...
Skicka en kommentar