Kom nu då, vårjävel.

När man på allvar börjar tröttna, när vinterkräkan splittrat den lilla familjen, när det viner snö och en massa minusgrader runt knuten och det inte längre kan bli deppigare. Då. Då plockar man fram guldkornen från mammas hemstad i Finland och tänker att så jävligt är det kanske inte ändå.




Min mormor blev så upprörd när hon såg vad jag valt att fotografera under min dagliga promenad att hon för en gångs skull tystnade. Senare beklagade hon sig till mamma. Varför kunde jag inte ha fotat parken som är så fin istället? Var det här vad jag skulle visa upp där hemma i Sverige?
Björneborg i all ära, det finns vackra platser där med. Men vackert är tråkigt. Och gör inget för mig en dag som den här.