torsdag 4 februari 2010

Finns det liv finns det hopp

Min pappa har passerat 80 för ett par år sedan, så han lever ett liv därefter. Tar fortfarande hand om sig själv men lever ensam och har skaffat sig rutiner utifrån det. Tex att, sin intelligens och sitt intellekt till trots, varje dag läsa kvällstidningen Expressen pärm till pärm. Denna dagssyssla är tillräckligt viktig för att få ut honom på gatorna i ur och skur oavsett ryggont eller benstelhet eller vad det kan vara.
I vilken utsträckning han intar denna journalistik framgick, till den samlade familjens gapande förvåning, under en födelsedagsmiddag hos min bror. Lite löst diskuterar de samlade tonåringarna veckans Idol och ett namn på någon av Idolerna har kollektivt glömts bort. Det funderas runt bordet, ungar, bror, fru och andra församlade involveras, vad är det hon heter?
- Alice.
Hörs det från bortre änden av bordet.
Det blir tyst. Allas blickar vänds mot pappa/farfar/svärfar, som lyfter sitt vinglas. Det är som en filmscen. Bestick fastnar i luften. Samtal stannar av. Blixten står stilla.
- Alice. Det är en söt flicka!
Sådana är dem, dagens gubbar och gummor. Uppdaterade och inloggade.

Idag hittade jag något som gjorde mig glad. Pensionärerna knappar in. Hallå, hallå...
Seniorkurser i användandet av internet har jag hört om men det måste vara b-kursen, för i Hedvig Eleonora Kyrka kan man gå kurs i grundernas grund. Användandet av mobiltelefon.
Tänk att det finns folk som anordnar det här! Som bryr sig om att tekniken sprang ifrån våra seniorer någonstans strax efter mikrovågsugnens ankomst.


Min pappa borde gå. Han äger faktiskt en mobil. Den ligger i sin förpackning i handskfacket i hans bil. Han använder den exklusivt för ett enda tillfälle och det är när han ska till landet. När han kommer fram till bryggan plockar han upp sin telefon ur lådan, sätter på den genom att hålla in knappen med den röda luren på , så som han lärt sig (ingen pin), slår numret och sen grön lur. Så pratar han med den som ska hämta honom med båten och när de lagt på (röd lur) så stänger han av telefonen (röd lur, hålla in) och packar ner den i lådan igen och in i handskfacket.

För honom har nog senior-surfet passerat men om man har frågor kring valfritt världskrig, gamla Sovjet eller Idol så är det bara att höra av sig. På den fasta telefonen.

11 kommentarer:

Kråksång sa...

Alice, söt flicka. Det är helt oslagbart!

Anonym sa...

Mycket träffande. Visst är det märkligt, på sitt sätt... Dessutom! säger han att det "är en j*vla sk*t-tidning" (!), men uppenbarligen är det en förvärvad reflex, en rent Pavlovsk - detta med Kvällsblaskan.

Själv säger han, (inte helt utan stolthet av någon anledning), att "jag är teknisk idiot". En bedrift att hålla sig "utanför"?

Och man är ju bereddd att hålla med vad avser själva sak-förhållandet. Han ringer TV-reparatören på hörnet, när batterierna i remote:n är slut. På den nivån är det.

På sitt sätt, lite charmigt faktiskt.

Annat är det min svärfar, 1,5 år äldre! en Farzan. Där surfas det på Internet, hämtas brödrecept och betalas räkningar, Men vid SMS & MMS tar det dock lite stopp. Och Twittra är en sjöfågel i deras värld. Pappsen däremot, vet inte ens var "on-knappen" finns på en PC eller Lap. Dessa är mysterier för 20-talister i gemen.

Med koll på Idol (och Let´s Dance...Pappa har kommenterat på Gudrun och Sjödin..!)de har de... "man hänger väl med".. liksom...

Sofia sa...

Kråkan: Det var ett fantastiskt ögonblick :)

Lb: Gjorde ett försök en gång att förklara konceptet Internet. Det gick minst sagt sådär...
Och så kollade han på Andra avenyn, fast det bara handlade om "väldigt sura tonåringar"...

LillaGrå sa...

Sitter med ett leende och blev lite varm i hjärtat.

Samantha sa...

Underbart!

Fint också att de får den obligatoriska fikan kaffe/te och kaka på den där kursen.

Sofia sa...

LillaGrå: :)

Sammi: Just kaka också. Inte bulle eller macka eller biscotti. Kaka.

Anonym sa...

Underbar text Sofia!

Kram Helena

Toril sa...

Ja pappor kan vara så söta...min pappa är i samma ålder som din å jag värdesätter varje minut..idag ska jag ta med honom ut på en promenad på stan. Vi brukar göra det en gång i veckan å fika på ett gammalt mysig fik med hembakade kakor. Dessa stunder är en ynnest. Allt gott till dig å din pappa!
Ps. har sett att det startat en kurs om it som heter data för skräckslagna...hihhi..den tyckte jag var kul men så bra att den faktiskt finns

Sofia sa...

Toril: Å va mysigt. Vi åker hem till pappa och fikar. Då bjuder han på kanelgifflar. Han pratar så mycket om de där kanelgifflarna att jag börjar misstänka ett visst mått av missbruk.
Men det kan man väl få ha på ålderns höst kan jag tänka :)

Samantha sa...

När jag kommer upp i den rätta åldern så ska jag hävda min rätt till kaka vart jag än är nånstans.

Linda sa...

haha vad roligt! fint.