Det är en av de där sista dagarna på landet, när sommaren just tagit slut. Det händer alltid över en natt. Man vaknar en morgon och ljuset är annorlunda, luften annorlunda och då vet man att det är dags.
En dag går, eller två.
Man handlar inte, lagar det som finns. Tänker på att packa, drar på det. Har plötsligt strumpor på sig när man sover. Går över gräsmattan, ner mot stranden, vattnet är grått som stål. På bryggan ligger en av brors hundar och väntar. Man säger ingenting men det ligger i luften.
10 kommentarer:
Förstår precis...å det är lika sorgligt varje gång det händer tycker jag..
Allt gott:)
Vad jag alltid har älskat den där bilden! Så himla underbar. För att inte tala om vad jag älskade den där vovven... <3
Toril: Och samtidigt så bitterljuvt.
Fi: Den är fin :) Och vovve med. Och hans bror :)
Jättefin bild, både mysig och sorgsen.
Jag tackar för att du tittade förbi och niger för de jättegoa komplimangerna :)
Ha de gött!/Kramz
Verkligen en fin bild - och så vackert du skriver!!
Miia: Tack detsamma :)
Eva-Marie: Tack, vad roligt :) Jag blir glad!
Åhhh... Pepsi! Gulleplutten.
Fast "kossan" (Chilla) är en charmis också...
Lb: Pepsi... världens yngsta farbror.
Jättefin bild på en saknad voffsing!
Fast jag gillar verkligen hösten. Det är så skönt att veta att man får sitta inne och läsa en bok en hel dag om man vill, utan att päronen säger åt en att sätta sig i solen!
Kram Helena
Helena: Ja! Hösten är bäst! Men det är något bitterljuvt över att packa ihop sommaren, eller rättare sagt sommarlivet på landet. På hösten blir det ju oftast bara över helgen och då är det ett så tydligt början och slut.
Men jag gillar också hösten bäst. Tycker om mycket kläder och filten.
Skicka en kommentar