Jag följer honom över tomten. Vi går sida vid sida nästan. Han genom snön, jag genom huset.
I gropen bakom jordkällaren har han en hona som knappt skymtar bakom buskarna.
Han stannar mellan tallarna. Vänder sig om och tittar rakt på mig.
Jag lyfter kameran, han vippar på öronen. Jag sänker kameran och flyttar tyngdpunkten till andra foten, han böjer sig nästan fram som för att komma lite närmre.
Så står vi i vad som känns som flera minuter.
Sedan vänder han sig bort, bökar med nosen bland grenarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar