Det här är ett barr på kanten till vårt handfat på toan. Ett långt jäkla barr. Jag hittade det på golvet för ungefär en vecka sen. Då la jag det här. Precis ovanför handfatet sitter ett fönster. Så ansträngningen att lyfta armen, öppna fönstret och slänga ut barret skulle ta mindre än 5 sekunder och kräva ett minimum av kroppsansträngning. Men där ligger det. Dag ut och dag in. Inte ett dugg förvånad är jag.(och ja, vi har rosarandig tapet i badrummet)
4 kommentarer:
Hahaha, vad jag känner igen mig. Värst är att såna där grejer stör en som fan men man gör ändå inget åt det. När man till slut tar itu med jätteprojektet att slänga barret (eller vad det nu är) då undrar man verkligen varför man inte gjorde det på en gång. Ända till nästa gång ett barr (eller nåt) dyker upp.
Varför håller man på undrar man ju?
Barret ligger kvar. Kanske imorgon...
Hahaha... rapportera när barret har fått flytta! Kom igen, ett krafttag! *försöker motivera*
Bra pepp! Jag känner att det kan vara på gång...
Skicka en kommentar