En annan pelare i mitt musikhus; Björk. De senaste åren har vi, precis som jag och Tori, glidit ifrån varandra, när det blev för exprimentellt tappade jag feelingen lite och vid "Drawing restraint", soundtracket Björk gjorde till sin makes konstfilm, tappade vi bort varann helt. Med senaste skivan "Volta" tändes ett nytt hopp, det raka låtskrivandet var tillbaka tyckte jag, men utan de tidiga plattornas nerv och skärpa. Det var en något blek och urvattnad Björk som skanderade med näven i vädret.
Av de tidigare skivorna är jag och A oeniga om hennes storhetstid. A tycker att hon peakade på "Vespertine", där jag redan börjat dra fingrarna åt mig, och jag hävdar att bortsett från remixalbumet "Telegram" så måste man gå tillbaka till de 3 första plattorna för att hitta den allra bästa Björk. Jag får tyvärr medge att efter "Vespertine" och "Medulla" fick hon dock aldrig en särskilt ärlig chans, uppförbacken var redan cementerad...
Hur som helst så har Björk fått mig att grina både en och tre gånger och här är en av dem.
2 kommentarer:
Jag håller absolut med om de tre första skivorna. Och soundtracket till Dancer in the dark är helt fantastiskt också, men det kan jag inte lyssna på utan att få helt ont i hjärtat.
Dancer... är grym, men i samband med filmen för min del, det blir liksom halvt att bara lyssna på soundtracket. Som att lyssna på ljudbok ungefär; någon ganska vital del saknas :)
Skicka en kommentar