Johann Johannsson var storslagen, vacker och bitvis underbart skitig, dessutom skitig och raspig på ett helt nytt och mycket lovande sätt.
Något märkligt val av lokal med Debaser Medis, kan vara en ledtråd för bokningsfolk att publiken sätter sig på golvet, så jag hoppas att vi nästa gång är tillbaka i någon förgylld, sammetsklädd teaterlokal istället. Jag vill gråta under kristallkronor och guldlampetter, inte hängande på en bardisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar