man köper en skiva på amazon, knappar in kortnummer, väntar, myser medan den packas in någonstans over seas och skeppas med tåg, flyg och båt (vad vet jag), till tomteboda, till nacka säkert, och in i postbilen hos hon som surar för att vi parkerar bilarna för nära brevlådan så hon måste gå ur sin postenbil för att lämna detta nu beresta lilla paket. Och man packar/sliter upp, in i systemet, vänta/känna lite, bra feeling så här i startgropen och så....är det bara skit. Skit skit skit.
Vad lessen man blir.
A räddade dagen dock, plåstrade om såren med Chicken El Diablo som helt klart återupprättade min tro på den musikaliska mänskligheten. En mycket trevlig ny bekantskap, tack baby!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar