I-landsproblemets slut.

Om ca en vecka kommer vi att få kommunalt vatten och avlopp. Fattar ni?! Nä, det kanske ni inte gör för det låter inte så fancy men det är en sån jäkla lyx, I tell you! Vi har alltså haft en enskild brunn och en tank dit allt avlopp och gråvatten gått som vi fått tömd runt var 5e vecka (bortsett från våra första 1,5 år då vi körde med utedass). Och det kan ju funka jättebra och funkade jättebra tills vi rev stugan och byggde huset. Då, antagligen pga att någon skada uppstod i brunnen, blev vårt vatten skit. Så nu har vi bott i två år i världens finaste nybyggda hus men tvingats ha dunkar med vatten som vi hämtat någon annanstans ifrån på köksbänken för att dricka/laga mat och vattnet ur brunnen har levt sitt eget liv och ändrat både färg och doft efter eget lynne lite då och då.

Men om en vecka är vi påkopplade på det kommunala nätet och aldrig igen behöver vi stoppa en gäst som slår upp ett glas vatten ur kranen i köket eller ursäkta oss för den kalkbruna toaletten som får oss att framstå som ovårdade grisar eftersom den inte går att få ren. Eller duka fint men hoppas att ingen av någon anledning vänder på tallrikarna eftersom undersidorna blivit flammiga och missfärgade.
Vi kommer ha rent vatten att duscha barn i, tryck i kranen och jag ska för första gången fylla det där badkaret som bara har stått fram tills nu, stänga in mig och bada badkar, som vilken normal människa som helst. Inte en dag för tidigt. Det började kännas lite snopet för ett par år sedan när vi, som bor knappt 3 mil utanför huvudstaden, hade skitvatten när till och med min mammas 100 år gamla soldattorp mitt i den sörmländska skogen njöt av det kommunala finvattnet.

Men no more! Nästa vecka. Äntligen.

Man gillar ju panoramainställningen i nya telefonen dårå.