fredag 14 juni 2013

Berlin!

Himla fin stad alltså. Med hjälp av internet, hörsägen och insidertips gjorde vi både en hel del klassiska turistgrejer men hittade också en del smultronställen lite så där vid sidan om.
För att göra 5 långa och soliga dagar korta, här är favoriterna:

Engelska bokhandeln Shakespeare and sons. Jag dog vad fint det var! Böcker, café, gamla möbler i ett enda virrvarr, blir liksom inte bättre. Ville typ aldrig gå därifrån.





Och bara något kvarter därifrån: Wohnzimmer. Café, bar, klubb. Ville ta med mig hela stället hem.
 



Nog för att Berlinarna kan frukost, men ingen kan som Café Einstein Stammhaus. Värt varenda sekund av den 20 minuter långa och ganska förvirrade bilfärden dit. 50 meter ner på samma gata stod prostituerade på rad och så plötsligt ligger detta lilla croissant-paradis i en friliggande villa mitt i en prunkande trädgård. Mycket märkligt och helt fantastiskt. Ville ta med mig all mat, alla spröjsade fönster och alla vitskjorteklädda servitörer/-iser hem. 




Bar Misirlou. Sjukt trevligt bara. Enkelt, snyggt, opretentiöst. A började instagramma. Ett dygn tog det innan första matbilden. Och mig, som såg ut som en köttbulle på varenda bild. Skyller på gravid. Och väldigt god grapefruktläsk.

 
 
Förintelsemonumentet var ett av de starkaste ställena vi var på. Otroligt speciell plats. Jag brukar ha svårt för när konstverk ska "tala för sig själv" och betraktaren lämnas att tolka helt ensam, då blir jag oftast rastlös och trött men det var stört omöjligt att inte bli tagen när man gick omkring i monumentet. Hårdheten, den kalla betongen, disorienteringen, de tysta döda raderna och de små egenheterna som plötsligt förvandlade varje stenstod till en individ i den oändliga grå massan. Jag skulle gärna komma tillbaka dit.




Promenad i Tiergarten. Fy fyrtiofan vad stort och fint det är! Roligt det där, att en massa kungar och stadsöverhuvud och dårar skulle hålla på och imponera på varandra hela tiden förr i världen och skaffade sig såna här fantastiska platser.

 

 

En bisarr grej var att stå på en parkeringsplats och veta att vi rakt under fötterna hade Hitlers bunker. Som i den bunkern. Då fick man stanna till en stund och fundera på sakers ordning. Vi tog en guidad tur med Tredje Riket-tema som var jätteintressant och dagen efter åkte A ensam på en tur till Sachsenhausen. För mig fick det räcka med hemskheter, varken mitt psyke eller mina ben klarade av mer men på det hela blev det en del funderande och samtalande kring detta. Oundvikligt och viktigt.

 

På samma tema rekommenderar jag att man går och åtminstone ser den byggnad som under 30-40-talet var Luftwaffes högkvarter och idag huserar Berlins skattemyndighet. Det blev inte ens en bild för jag var för tagen för att få upp kameran. Har aldrig sett något så aggressivt, stenhårt, ogenomträngligt och testosterontungt. Sällan trodde jag väl att en byggnad kunde få mig att känna mig skrämd, överskuggad, förminskad och nästan tillintetgjord men det var precis vad som hände. Betänk då att jag generellt är måttligt intresserad av både arkitektur och historia.

Dessutom borde alla gå på en tur i Berliner Unterwelten. Det finns flera guidade turer att gå och alla rör sig i det tunnelsystem av skyddsrum och bunkrar som finns under marken runt om i staden. Fascinerande och otroligt obehagligt. Vi gick Tour 1 genom en bunker från Andra världskriget, en labyrint av gångar och rum dit allmänheten fick ta sig under bombräder. Att sitta där, i små fönsterlösa utrymmen under jord och föreställa sig trängseln, syrebristen, mörkret och skräcken; det tar ett tag att skaka av sig. Tyvärr fick man inte fota där så jag lånar en bild härifrån.


Jag tyckte jättemycket om Berlin. Med så många stadsdelar med olika karaktär kan jag verkligen se framför mig hur Berlin blir en stad man hittar sin egen del av och återvänder till. Graffitin och de skavda hörnens charm i all ära, men vi förälskade oss i Prenzlauer bergs något mer städade mysighet och nästa gång vi åker dit kommer vi nog att bo där istället för vid centrala Alexanderplatz som den här nybörjargången. Dock verkar det inte vara en stad att shoppa i utan det är att se/uppleva saker och äta som gäller. Plus att det var spännande att vara på en plats som verkar arbeta så aktivt för att hålla sin historia levande, trots dess mörker. Jag är inte särskilt intresserad egentligen, A är den som pluggat en massa historia på universitetsnivå, men jag blev förvånad av hur medryckt jag blev och hur mycket jag lärde mig. Det är inte ofta jag besökt en stad jag direkt vet att jag kommer vilja komma tillbaka till, men den här veckan gjorde jag det. Det var fint.

2 kommentarer:

Johan sa...

Väldigt fina bilder, känner att jag måste åka tillbaka bara för att få härmas.

Sofia sa...

Johan: Tack! Måste också tillbaka och fortsätta någon annan gång, känner jag.