torsdag 18 oktober 2012

Teensen och jag.

I närheten av mitt jobb ligger flera gymnasieskolor och det händer ganska ofta att elever därifrån kommer till oss på raster och eftermiddagar. Det finns några kategorier som dessa elever allt som oftast faller in under. (Så klart inte alla och ja, jag generaliserar en del nu men jag upphör inte heller att förvånas över hur många som bekräftar den slentrianmässiga bild tant Sofia har av tuggummituggande tonåringar.)
- De gulliga och trevliga som pratar med vänlig ton och normal samtalsvolym.
- De som kommer två och två, väljer bok ur ungdomshyllan och sen lägger sig på småbarnens jättestora gosedjurstiger på barnavdelningen och läser i 1,5 timmar innan de ställer tillbaka böckerna och går.
- De som driver runt i gäng där det påfallande ofta är just en som läst en del, oftast fruktansvärda barndomsskildringar, som hon (nästan uteslutande "hon") plockar ur hyllan en efter en och utropar så att hela butiken hör "Asså, den här är så jävla nice!" och sen håller i den och klappar på omslaget. Ungefär på samma vis som 2, 3-åringarna mest verkar intresserade av att köpa de böcker de redan har hemma.
- De tysta.
- De som köper pappersvaror och pillar förstrött på precis allt som står på kassadisken medan de betalar.

Igår hade jag tre tjejer ur den sista kategorin där. På kassadisken står också ett mindre berg av "Femtio nyanser av honom" som genast fick deras fulla uppmärksamhet. Sen händer det här:
Tjej1: Men asså "Femtio nyanser av HONOM!" Varför heter den så? Grey heter han ju! Eller vadå, heter han Grå i den här eller?!
(Alla tre läser med huvudena ihop på baksidan för att kolla namnet.)
Tjej2: Min mamma håller på att läsa den där.
T1: Eeuw!
T2: Ahmen eller hur. Man ba jag vill liksom inte veta att du läser den där!
Tjej3: Men vadå, vad handlar den om då?
T2: Nä men det är såhär en tjej som träffar en snubbe och så har de en massa sex och såhära.
T3: Okej?
Och nu händer det:
T2: And he LIKE SPANKS HER and she's like BLEEDING and stuff.
T1: I know and I'm like MOM, stop reading that!
T2: (nonchalant) Men asså det är inget asstört eller så... BUT HE LIKE SPANKS HER!
Sen går dem.

Jag antar här att de förmodligen går på någon typ av internationellt program eftersom det ändå lät relativt naturligt för dem att ta till engelska. Men så slog det mig. Varför? Det kan väl aldrig ha varit...? Nä, inte trodde de väl...? Ni vet, så där man gör med småbarn: "Tycker du att han ska få icecream efter maten?".
Näe... eller? SÅ gammal ser jag väl ändå inte ut att vara?

8 kommentarer:

Katta Kvack sa...

Ha ha ha, näe, så kan det väl ändå inte vara. Jag tror mer på det internationella programmet!

lilla S sa...

Neej, det kan de väl inte? En människa måste ju vara max fem eller minst hundra för att man ska kunna känna sig någorlunda säker med det tricker, knappt ens då. Jag tror mest att de pratade töntigt! :D

Johanna sa...

Hahahaha neej, det var faktiskt en sjukt långsökt teori! :) Fast rolig!

S.W sa...

Haha, alltså ungdomar. Jag var nog den som låg och läste. Hoppas inte att jag var den som slentrianmässigt slängde mig med engelska. (i början av inlägget fattade jag inte att det var ditt jobb det handlade om, utan att de kom hem till er....ahem)

Anna Charlotta sa...

Eller så är det deras mammor som pratar så om boken - så att de inte ska förstå?
????

Anne sa...

Hej Sofia! Jag har läst din blogg ett tag (tack, den är grym!) men aldrig kommenterat förut... Men nån gång ska vara den första, och idag är det min inre språkvetare som vinner över den inre blygmuppen. :)

Två tankar om de mystiskt engelsktalande teensen: 1. hos flerspråkiga personer (detta inkluderar potentiellt alla som kan flera språk tillräckligt bra för att kunna förmedla sig på dem, alltså inte bara "medfött" flerspråkiga) finns ett fenomen som kallas kodväxling: det betyder att man byter språk beroende på vad man pratar om. Det är lite samma fenomen som att det ibland passar jättebra att prata dialekt men att man ibland tonar ner den, utan att egentligen tänka så mycket på det.

2. Att prata om sex och sina föräldrar i samma mening tror jag kan vara HYSTERISKT jobbigt, och att då byta till ett språk som (förmodar jag) ligger längre bort från ens familjeliv är nog ett sätt att skydda sig känslomässigt.

Sen är det ju svårt att veta när jag inte var där, men det här var det första som slog mig när jag läste din beskrivning av situationen! :)

Sofia sa...

Katta Kvack: Hehe. Jag hoppas verkligen det!

lilla S: Verkligen. Minst 5, max 100. Bra tes.

Johanna: Guilty as charged. Hehe.

S.W: Haha! Näe men vi får ju spontanbesök av okända ungdomar på eftermiddagarna va. Helt vanligt.

Anna Charlotta: Haha. Funkar bra, tycker ni, föräldrar?

Anne: Hej! Vad roligt att du bestämde dig för att kommentera! Intressant med kodväxlingen! Det låter som en ett troligt scenario. Tänker att det kanske inte ens behöver vara kombon föräldrar/sex utan till och med skulle räcka med sex, att det skulle vara mer odramatiskt att ta på annat språk? Tycker själv att väldigt många ord svenskan har för sexuellt relaterade saker (som tex både kvinnor och mäns könsorgan) är svåra att använda. Ofta är de antingen barnsliga eller brutala.
Distansen som språkbytet ger kan säkert vara skön.
Intressant allt detta, tack igen!

plingman sa...

hehe väldigt roligt! Jag tror dock på internationella programet jag också.