minahistorier: När The Passage kom ut på svenska började jag hårdsälja den på jobbet eftersom det varit oförtjänt lite snack om den (där jag är iallafall), och då kom jag ju på hur mycket jag gillade den och bestämde mig för att Cronin-plugga lite. Började med Mary & O'Neil, debuten, och gillade den! Relationsroman, finkänslig och språkligt vacker. Fulgrinade på slutet trots att det var just det som lämnade egentligen den enda frågan jag har ang. själva berättelsen. Inget enastående mästerverk men helt klart läsvärd!
Åh, "Tony & Susan",, jag påbörjade den i våras, en kväll när jag skulle sova på jobbet (lite ödsligt och läskigt beläget). Ingen bra idé alls. Jag var tvungen att sluta läsa efter typ 15 sidor för att jag blev så himla rädd och nu blir jag lite illa till mods varje gång jag ser boken i bokhyllan. Det känns trist, för jag har hört så mycket fint om boken och en massa folk säger att de verkligen älskar den - så jag undrar: är det lika otäck stämning hela boken igenom? Är det värt att försöka läsa den igen? Kommer jag någonsin kunna sova en natt till på jobbet om jag läser den?
Stiffy: Haha! Det är ju tack vare dig jag läste The Passage från första början, tack för den!
Pulber: Hej! Hear, hear. Den däringa stämningen! Satt som en käftsmäll från första sidan och jag har bara läst ca 70 sid. än så länge men den är kvar. Med råge. Det krävs nog en del mage att sova på jobbet efter den men så är jag världens mes också. Däremot gillar jag den även om jag bävar lite varje gång det är dags att läsa. Kanske prova igen under någon väl vald semester med ljusa nätter?
6 kommentarer:
hur var Mary & O'Neil? Jag längtar efter Cronins nästa bok i trilogin, den kommer ju i höst!!!
minahistorier: När The Passage kom ut på svenska började jag hårdsälja den på jobbet eftersom det varit oförtjänt lite snack om den (där jag är iallafall), och då kom jag ju på hur mycket jag gillade den och bestämde mig för att Cronin-plugga lite. Började med Mary & O'Neil, debuten, och gillade den! Relationsroman, finkänslig och språkligt vacker. Fulgrinade på slutet trots att det var just det som lämnade egentligen den enda frågan jag har ang. själva berättelsen. Inget enastående mästerverk men helt klart läsvärd!
ps. THE TWELVE! Peppen! ds.
AAH! Cronin! Jag HAR legat under en sten.
Åh, "Tony & Susan",, jag påbörjade den i våras, en kväll när jag skulle sova på jobbet (lite ödsligt och läskigt beläget). Ingen bra idé alls. Jag var tvungen att sluta läsa efter typ 15 sidor för att jag blev så himla rädd och nu blir jag lite illa till mods varje gång jag ser boken i bokhyllan. Det känns trist, för jag har hört så mycket fint om boken och en massa folk säger att de verkligen älskar den - så jag undrar: är det lika otäck stämning hela boken igenom? Är det värt att försöka läsa den igen? Kommer jag någonsin kunna sova en natt till på jobbet om jag läser den?
Stiffy: Haha! Det är ju tack vare dig jag läste The Passage från första början, tack för den!
Pulber: Hej! Hear, hear. Den däringa stämningen! Satt som en käftsmäll från första sidan och jag har bara läst ca 70 sid. än så länge men den är kvar. Med råge. Det krävs nog en del mage att sova på jobbet efter den men så är jag världens mes också. Däremot gillar jag den även om jag bävar lite varje gång det är dags att läsa. Kanske prova igen under någon väl vald semester med ljusa nätter?
Skicka en kommentar