En bunt säregna livsöden, tid som bara går och går ifrån en och ett överdimensionerat skrivbord med nio liv. Ungefär så.
Men detaljrikedomen, det djupt mänskliga felandet och älskandet, de intrikata relationerna, språket, SPRÅKET! Så vackert, sömlöst, finlemmat och ändå oblygt. Några små frågetecken hänger kvar efteråt och även om jag i stunder av mindre intensiv läsning får lite svårt att hålla reda på alla karaktärerna (en inte helt ovanlig Krauss-problematik har jag hört) så gör det mig inte så mycket för jag tycker så fruktansvärt mycket om att läsa den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar