Det är inte utan sorg jag upptäcker hur ointresserad jag är av att Kent har släppt ny platta. Någonting går oundvikligen i graven nu. Men som en liten tröst visar det sig dock att de fortfarande kan få mig att grina lite medan jag drar dammsugaren efter mig genom lägenheten.
Hej då Kent, vi ses i nostalgin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar