fredag 9 mars 2012

En mänska av sås har talat.

Idag var jag på jobbet i 9 timmar och under varenda en av dem var min hjärna gjord av sås. Mitt energilösa, imponerande förvirrade tillstånd hade framåt eftermiddagen utvecklats till ett skämt.
Sen kom jag hem och åt skagenröra till middag för det var det enda i hela affären jag kunde tänka mig.
Och eftersom jag läste ut "Into thin air" i förrgår och med det har mina klättringsböcker tagit slut så känner jag mig lite tom nu. Kan inte uppbåda något som helst intresse av att läsa annat. Inte ens "Korparna". Är det verkligen okej?

Häromdagen erkände min ömma moder att ibland kan man läsa inlägg på den här bloggen och fundera på vad som var meningen med det hela egentligen. Det var under ett samtal som på sitt sätt motiverade en sådan frank (och i all sin ärlighet ganska uppfriskande) kommentar och det ska understrykas att den kom i sällskap med övriga väldigt fina komplimanger i ämnet.
Iallafall. Varsågoda för sånt inlägg.

4 kommentarer:

Den där Jenny sa...

Jag fick tips av bok.nu om en klätterbok jag borde gilla. Har nu glömt vilken det var, du kanske redan har läst, men om jag kommer på så återkommer jag!

Sofia sa...

Jenny: Åh, undrar vad det var... Jag har beställt fler men posten är så långsaaaam!

Johanna sa...

Din bergsbesatthet är fantastisk. Hoppas klätterböckerna aldrig tar slut. Finns kanske något magasin att prenumerera på också? :)

Sofia sa...

Johanna: Jag drömmer om berg i snitt... varannan natt kanske? Hehe.
Fler böcker kommer med snigelposten. Håller andan redan nu!
Det finns säkert magasin! Jag vet inte än om det är själva klättringen som är grejen eller vad det är som står på spel. Det är någonting otroligt fascinerande över folk som riskerar livet för något så... flyktigt?