Hej.
Kan vi prata om att Katrin Zytomierskas bok "Dags att bli smal! Lchf på mitt sätt" ligger etta på topplistan på bokus? Det är alltså den mesta köpta boken just nu.
Lchf, Viktväktarna, Iso, you name it. Folk hittar alla sina sätt att gå ner i vikt och all heder åt människor som har ork, lust och mod att ta sig an något de upplever som ett problem. Det finns en uppsjö av hjälp att få, i alla dess former.
I Katrins bok har hon dokumenterat sin resa från gravidkilon till att bli smal igen. Den är proppfull med bilder, tips och recept. Och en hel del text. I ett stycke i förordet skriver hon bland annat att hon skulle bli så glad ifall de som köpt, läst och blivit hjälpta av hennes bok skulle komma fram till henne på stan och säga det. Så att de kunde få prata, kanske kramas och fälla en tår tillsammans. I nästa andetag gör hon däremot klart att "fetton" göre sig inte besvär, "fetton" är nämligen inte hennes grej och hon tycker i ärlighetens namn att de är "osmakliga". I kid you not.
Kan vi prata om att en person med den här människosynen ligger etta på topplistan och kallas för "kvinnlig förebild" i kundrecensionerna på sidan? Kan vi prata om att "säga som det är" inte betyder att man kan uppföra sig och säga precis vad som helst? Att det varken är charmigt eller uppfriskande ärligt utan tvärtom oroväckande och fruktansvärt ledsamt.
12 kommentarer:
Men NEJ! Imorse sa jag till Mikael "ja men ingen kommer köpa den! Hon är för elak. Folk kommer bli ledsna." Men nähä.
Har även (kanske fort.) legat etta även på Adlibris.
Elakhet lönar sig. Tydligen.
Josefine: Jag hade hoppats på det samma. Och på riktigt, jag blir rädd när jag ser det.
Johanna: Men vad är det för värld?!
Men vad händer, HUR är det möjligt?
Människor som hävdar att de "bara är raka" eller "bara säger som det är, för allas bästa" etc, har inte förstått något om social komepetens eller medmänsklighet. Att skriva i en bok att man finner "fetton osmakliga".
Alltså, jag har inga ord. Minns ju hennes krönika nyligen om nannyn som rymt, antar att du såg den (?).
Hmm. Jag blir så sjukt irriterad av den där människan. Mer osympatisk får man faktiskt leta efter. Och så tänker jag; varför känner man sig tvungen att "provocera" folk på det sätter när man är en vuxen människa? Varför? Och den människan har barn och enligt henne är det alltså helt okej att ha den människosynen. Nja.
Mognadsfråga?
Ångrar sig sedan, som Tutt-Lisa i Big Brother, något lattjolajbans-parti osv. Rosing, var det visst hon hette. Om någon kommer ihåg? Vid 40, när Tatoo-Bingo hittat en ny 20-åring, står hon där med sitt renommé,sin attityd, sin persona. Hyfsat ensam. I vart fall inte efterfrågad, troligen. Allt går igen.
På förekommen anledning. Äcklet, äcklet!
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1592079/Bloggaren-och-acklet.html
Johanna: Jag hade ett svagt minne av den där krönikan, starkt förträngd, men Kråksångs länk här ovan påminde mig. Jag har rätt hög toleransnivå för idioti, tror jag iallafall. Jag kan titta och höra på rätt mycket dumt och i värsta fall bli smått irriterad. Men det här. Hon. Då hamnar jag på HELT andra ställen.
Pee: Men verkligen! Varför?! Innerst inne i det lilla hjärtat på henne, vad händer där när hon skriver sånt här? Jag vill uppriktigt veta.
Lb: Men hur länge ska man vänta? Hon måste ju vara typ lika gammal som jag? Borde man inte uppnått någon slags miniminivå av insikter vid det laget?
Kråksång: Men döda mig! Vad i hela jävla?!
Du sorgliga värld.
Koftan: Usch. Jag blir ledsen.
Jag har också reagerat på detta. Hur en person som skapat sig en enkel världsbild och en rätt otrevlig människosyn ska få kallas en kvinnlig förebild. Det får mig att skämmas något.
Många som gillar henne reagerar med att det hon skriver är uppriktigt och "sant", men att feta människor skulle vara äckliga och bör ses ner på som den här boken med snäppet finare ord påstår kan man nog inte säga vara en sanning.
Jag får hålla med kommentaren av Johanna som beskriver en sak rätt bra, nämligen att "Människor som hävdar att de "bara är raka" eller "bara säger som det är, för allas bästa" etc, har inte förstått något om social kompetens eller medmänsklighet."
Caroline G: Jag vill inte tro att folk är så... underhållningstörstande? att de upplever det här som något bra. För det kan ju bara vara så, att den här "ärligheten" är så elak att det blir ett bilolyckesyndrom, man kan inte annat än att sakta ner, glo lite och sen gå tillbaka till sitt vanliga.
Att man sen dessutom kallar det en förebild, det orkar jag knappt tänka på för då blir jag bara deprimerad.
Och jag håller verkligen med, Johanna formulerar det hela väldigt väl.
Skicka en kommentar