Tid för bot och bättring.

Knappen har i ett obevakat ögonblick pillat in två filmer i dvd-läsaren på min dator. Så fort jag öppnar den nu så hickar, stånkar och stönar den för att försöka krysta ut de där skivorna. Inga osthyveltrick i hela världen har kunnat rädda situationen. När jag tog med datorn till Mstore för att få hjälp kikade killen på den och sa "Ehm... oj...då." Sen tog han datorn under armen, BACKADE in på kontoret, sa "Du vill nog inte se det här" och sköt igen dörren efter sig.
Efter att ha vankat av och an utanför kontorsdörren som en ängslig lejonmamma fick jag komma in i kryptan där min älskade laptop låg uppfläkt och exponerad på ett högst beklämmande vis och datakillen sa försiktigt "Den har varit med om ett och annat den här... Fläkten har nog blivit överhettad... ett par gånger". Ordet "smält" förekom. Jag kände mig som om jag blivit påkommen med att tjuvnypa en hjälplös mycket mindre person. Dessutom satt en av de där filmerna hela vägen in i maskineriet och kunde inte hjälpas på plats. Plus att den tydligen var rätt "seg". Allt var fel och jag blev röd av skam.
Nu har jag lovat att jag ska åka med den till deras huvudkontor, programmera om den och uppgradera ramminnet. Jag vågar knappt åka dit av rädsla för de där blickarna av sorgset medlidande som inte jag, utan datorn får av kunskapens män. Dessutom kommer de behålla den några dagar. Och jag riktigt känner hur de inte kommer vilja släppa iväg den tillsammans med mig sen, hem till ett liv av både psykisk och fysisk misshandel. Men jag lovar, hädanefter ska den bara stå på plana, hårda ytor, jag ska rensa och hålla ordning, radera och sortera för allt vad tygen håller. Jag ska ta hand om dig, lilla Booken, jag ska bli en mycket bättre användare.