Photo a day 7. Favourite.

Det är över 2,5 år sen vi ringde på dörren till det som skulle bli vår husentreprenör och sa att vi hade hört att de kunde det här med att bygga hus. Då hade vi redan tagit oss igenom en halvårslång labyrint av planering, fundering, utbyggnadsritningar, diskussioner och kasserade idéer som efter mycket tandagnisslan och vaknätter mynnat ut i beslutet att riva stugan vi hade.

Hos husentreprenören började en annan resa. En kantad av val efter val, beslutsångest, möten med arkitekter, ett modernt hus med platt tak, sedan ett som såg ut som en borg, sedan det lite mjukare tills vi äntligen landade vid ett vi trodde på. Möten igen, nya val, kontrakt, beslut och tillslut en ritning vi stirrat oss blinda på, förgäves försökt se framför oss och fått försonas med tanken att vi vet säkert först när vi ser det.

Vi flyttade, rensade under lång lång tid, och rev stugan, blev med lägenhet och lerig byggarbetsplats. De senaste månaderna har vi stått vid vägkanten och sett grävmaskiner komma och gå, borrmaskiner borra och spränga så att grannarna tror att något gått fel, träd knäckas och panikfällas i Gudrun, grunden stå och osa av nylagd cement mitt i den första snön.

Och så kom idag. Idag kom den första leveransen. Den första leveransen som skulle komma med en 30 meter lång lastbil, vårt hus, huset, skulle komma och vi skulle äntligen få se om allt det vi tänkt, drömt och fantiserat skulle förkroppsligas ens i närheten av vad vi hoppats på. I snöblandat regn kör vi ut, nervösa och... nervösa.

Och där står det. Huset. Vårt hus. Och alldeles så fint och lagom och perfekt som jag inte ens vågat drömma om. Min favorit. Nu och förhoppningsvis under lång lång tid framöver.