Jag har ibland väldigt lätt att tillskriva småsaker yttersta vikt. Ett exempel är frukostens kaffekopp. När jag tar den ur skåpet ska magen vara överens. Någon typ av bukbaserad intuition ska bekräfta koppvalet, annars måste jag byta tills det känns lugn och stilla innanför naveln. Jag är inte säker på vad som skulle hända om mina små ansträngningar slog fel, troligtvis inget särskilt dramatiskt, men precis som med vidskeplighet så är bara tanken stressande. Det skulle ju kunna, rent teoretiskt, innebära dålig karma resten av dagen om jag inte lyssnade in detta viktiga noga.
6 kommentarer:
Åh. Den där har jag också! Mitt förstahandsval av frukostkopp alltsom oftast.
Stiffy: Fint är det. Oftast måste magen bestämma sig för mumin eller hattifnattarna.
Lilla My kan få vara med i den viktiga frågan ibland, men oftast vinner den rosa.
Nipe: Tyvärr faller hon oftast på den gröna färgen... Även om hon i övrigt är en favorit.
Hahaha.. åh gud jag fattar precis! Oftast är det jag som dukar på morgonen också och då tar jag alltid mugg till Mikael också. Då vill jag att muggarna ska harmoniera med varandra. Vissa kombinationer blir för mörka och trista (Morran och julkoppen från 2009 tex). Haha. Skönt, Då är vi i alla fall fler som lägger mkt krut på att välja mugg.
Josefine: Mårran! Jag har inte Mårran! Är inte hennes kopp lila och jättefin?! *måste skaffa**kommer skrämma slag på Knappen som gråter så fort han ser Mårran*
Skicka en kommentar