Plötsligt händer det.

Det har varit allvarlig produktionstorka i verkstan ett tag. Ingen plats, ingen ork även om tid funnits och inspirationen har inte lyst med sin frånvaro direkt, snarare gått ett steg bakom mig med ett vasst pekfinger i min nacke och hånskrattat. Men när jag av ännu oidentifierad anledning ändå satte mig ner och petade ihop den här för ett tag sen var det som att koppla upp ett startbatteri till huvudkontoret. Dagarna efter fann jag mig själv hungrigt grävande i tygbutikens stuvlådor, åka runt med symaskinen i bilen och rafsa genom skåpen efter gamla mönster som gömt sig i flytten. Och jag ska inte ropa hej för att sen sjunka som en sten i ån men det här är vad som hände sen:
I <3 80-talet.