Awarden.

Linn bara: gav mig Award! Linn är finaste människan. A kallar henne konsekvent Linn - din nya kompis sen vi började ses efter den första smånervösa blogg/bokdejten vi hade för några månader sen. Dessutom har hon världens vackraste namn.

Varför började du blogga?
Jag behövde börja skriva igen. Vadsomhelst. De påbörjade och övergivna projekten låg på hög i byrålådan och jag ville se vad som hände. Strax efter började jag läsa andras bloggar och plötsligt slöt ett litet blogguniversum upp och jag fick ta del av andras tankar och tycken och en massa fina människor som jag aldrig mött blev en självklar del av min vardag. Det där skrivandet som jag egentligen/också vill hålla på med ligger fortfarande och marineras i lådan men det kommer närmre och närmre. Snart så.

Vilka bloggar följer du?
De i länklistan så klart under "Folk med något att säga" här till höger. Nästan bara vardagsbloggare som har ett eller annat sätt med orden.

Favoritfilm?
Det är dagsfärskt sånt där. Men Apocalypse Now glömmer jag aldrig. Tretton dagar har jag sett jättemånga gånger, gillar presidentfilmer med män i kostym och problem. The kings speech, Sunes sommar, There will be blood. En massa fler.

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Jag har resångest. Under många år ville jag ingenstans, när mina kompisar drog på sig flipflops, packade tandkräm och en pocketbok i tygpåse och flög till Thailand satte jag mig på Folkhemmet och tyckte hemma bäst. Sen tvingade jag mig, under vånda och magkatarr, att följa med min dåvarande kille till en bergsby i Italien och sen dess längtar jag till bergsbyar i Italien.
Det har blivit bättre dock. Jag kan tänka mig Europa.

Mina fem bloggrosor går till:
Tre rosor blir det, eftersom så många av alla de fina jag skulle vilja ge länkkärlek har fått sån häringa ros från andra håll och det är så himla fint. All den här kärleken.
Kulturkoftan. Jag vet att jag skickat vidare en sån här award till henne förut men hon förtjänar all länkkärlek hon kan få. Jag tror också att jag då skrev att Koftan och min vänskap liksom aldrig riktigt blev efter att den klass vi gick i tillsammans splittrades. Det var synd. Men här är hon iallafall. Med all sin språkkonst.
Pictureholic. Min allkonstnärliga vän David träffade jag i samma splittrade klass som lämnade mig och Koftan hängande i luften. Det var en av de där sällsynta omedelbara vänskaperna, som uppstår redan vid första mötet och sedan bara är där, helt självklart. Han är en av mina favoritmänniskor och vi träffas alldeles för sällan. Med sin fotoblogg Pictureholic bevisar han ännu en gång att han är en man av många talanger.
Östfrontens Ms Stiffneck. Stiffy, som skriver så att det skär i hjärtat och svider i skinnet. Som jag just nu, när livet visar sitt fulaste tryne, om vi kände varandra på riktigt skulle krama det varmaste jag kan.