Bokskumt och boklättnad.

När jag går fram och tillbaka på jobbet så plockar jag nästan omedvetet upp titlar som flyter förbi i ögonvrån. Den första reagerade jag inte så mycket på.

Vid den andra hade jag en känsla av att jag kände igen mig.

Vid den tredje stannade jag och bara men vad är det som händer här?!

Vad är det med författare och att tillskriva änglar en massa grejer?

Mitt eget senaste köp är det desperata införskaffandet av Trotsboken. I första meningen i kapitlet om 2-åringar skriver författaren att barn i den här åldern har småkonflikter med sina föräldrar ungefär var tredje minut och större konflikter 3-4 gånger i timmen. Den lättandens suck som undslapp den här trötta mammakroppen kom från tårna och stormade ut ur munnen.
Vi är normala! ville jag skrika men nöjde mig med att säga det lugnt och sansat till min chef istället, som flinade och sa att jag skulle stå på mig. Bra chef. Bra barn. Bra mamma och pappa. (Tror jag).