Ny tid.

Ni vet när man jobbat hårt, är trött, färdig och vill helst sätta sig ner i soffan och låta allting vara och det där sötsuget smyger sig på och man tänker att är det någon gång jag förtjänat det så är det ta mig fan nu och när man strax därefter kommer på sig själv med att hetsäta den där hembakta chokladkakan rakt ur påsen framför en öppen kylskåpsdörr. Där är jag nu.
Vi är på plats nu, om än fortfarande i röra och lådor och med högar av skräp lämnade efter oss i huset, och det känns bra. Lägenheten är fin, vi trivs säger vi till varandra, A lagar carbonara till oss innan han åker iväg för att hämta nästa lass grejer och när jag står där, matt, med chokladkladdiga händer och kylskåpskyla i ansiktet så vänder jag mig om och utanför fönstret ser jag:
Det kommer bli solnedgång av det här, tänker jag. En vacker, rosa himmel utanför oss. Det blir bra, allting. Så känns det då. Det kommer bli så bra.