Om att få en kompis och att säga saker.

Igår var jag ute och åt på lokal med Linn. Det är bara tredje gången vi ses men det är klart liksom, den där vänskapen. Den är där bara. Och det är så himla fint.
Förutom att jag träffade en 14-årig metalkille som jag pratat med på "heta linjen" typ -94 och en misslyckad blinddate för ett gäng år sen, så har jag aldrig träffat någon på det där viset. På det där nä nu SES vi-viset. Vi pratade om det igår, jag och Linn, vad bloggandet gett i form av relationer och folk. Hon har varit tuff och vågat träffa folk som blivit vänner och hon pratar om dem med sån värme. Och så vågade jag träffa henne och det är jag så jäkla glad för! Hon är ärligt, rolig, rak, dynamisk och alltid med ett fantastiskt leende på lut.
Linn skrev så fint imorse att jag var tvungen att gråta lite. Jag vill också vara så, som inte bara gör utan också säger. Vi måste säga mer. Jag tycker om dig. Du är fin och jag är glad att jag har dig. Sånt.
Du inspirerar mig, Linn och jag är glad att jag fått dig som vän!