Eftersom A hade sovmorgon idag och jag åt lunch samtidigt som han åt frukost så gjorde jag följdaktligen ingen mat till honom. Nu, en halvtimme senare, är besvikelsen över att han inte fick någonting så stor att han i fem minuter underhållit en martyrisk utläggning.
"Nähä, jag ska inte ha någonting. Ett glas vatten bara, om ens det, jag är ju inte hungrig, jag behöver ju ingen mat. Nej, jag ska inte ha någonting, ingenting till mig. Jag ska ju bara spela tennis i två timmar men jag behöver ingen mat, nehej då, inte till mig. Jag får ingenting."
Gud hör bön.
4 kommentarer:
typiskt män. och så typiskt mig så klart. jag är undantaget.
Haha! Fin självinsikt!
Schtekare.... Tennis... jaha... drick ett proteindrink, ät två salladsblad... here u go....
Som MAN, kan jag dock solidarisera mig med den ö v e r g i v n a känslan han måste ha erfarit... tänk ATT som man inte vara centrum, själva navet... och ingen ! i n g e n , som förstår den idrottande k r ä v a n d e kroppens behov av näring....
... och service...
Woahahahahahaha.....!
//Jätteanonym... ;)
Jätteanonym: Fint. Ni kanske skulle slå er påsar ihop, ni... män. Köpa en RUT och mest sitta tillsammans och FÖRSTÅ VARANDRA. Du ser. Vackert.
Skicka en kommentar